Min kära Robert
Höll på att gå miste om världens vackraste människa - mentalt matchade han mig till 100%, men inte i fysiskt. Avböjde därför vidare kontakt - usch så vemodigt det kändes, jag ältade om jag gjort rätt beslut i fem dagar gånger 24 timmar, Petra höll på att ringa in till psyket. Istället tog jag mod till mig och skickade ett sms till Robert 2010-07-10 21:03 -Jag skrev att det är sent, men jag undrade om jag kunde komma. Han ringde direkt, och sa att jag skulle komma, jag sa att jag fortfarande var vilsen, han sa -Nu sätter du dig i bilen och kommer, och så tar vi det därifrån. Jag hade rullat håret redan kl 17, ifall jag skulle våga kontakta Robert. Jag kom till hans hem 22:30, där var tre av hans arbetskamrater, vi gick till Olssons brygga, där var Starboys, jag tog en öl, sen gick vi hem till Robert - ett fint hem, estetiskt och fräscht, vi pratade lite, sen intog vi sängläge, vilket vi faktiskt gjort upp om innan för jag tänkte att om mat är medicin för en anorektiker, så kanske sex är medicin mot en känslomässigt sjukt handikappad 40-årig kvinna från Kristinehamn, och vi kan väl säga som så att, jag blev botad till viss del. Vi pratade hela morgonen i flera timmar, sen smekte och klappade Robert på mig hela dagen, han luktade på mig och masserade fötterna, han tog hand om mig. Sen på kvällen i sängläge så hade vi den finaste tillvaro två människor kan uppleva, det var som om min kropp vaknade till liv, det blixtrade på insidan av min kropp, det blixtrade mentalt och jag är min Robert evigt tacksam för att han stod ut med mina tvivel och tvekningar och vilken modig man, på två - tre dagar så väckte han upp mig, kommer alltid att avguda marken han går på. Jag älskar honom, och hur kan man veta det efter så kort tid ( vi började maila tack vare Roberts första mail till mig 2010-06-25 01:51, så lite kontakt hade vi haft, och det var A4-sidor vi skrev i varje mail, så vi visste hur vi mentalt tänkte), man vet, speciellt i vår ålder, 40/43 år, förhållanden som vi har bakom oss, visst vet man...JAG ÄLSKAR DIG ROBERT, och hoppas att jag alltid får göra det, jag hoppas också att din kärlek för mig får vara beständig, jag vill aldrig vara utan dig...gråter nästan när jag tänker på vad nära det var att jag kunde ha mistat vår kärlek :-(
