genusansvar
Vad ska man säga...man kan väl säga att när jag hör ordet genusansvar genom människors munnar som tycker kvinnan är tillplattad, så spyr jag nästan. Genusansvar för mig som bryr mig om de olika könen, handlar om att ta död på gamla tankesätt. jag jobbar på IT för de som inte vet det, där skulle vi köpa in möss i olika färger, genast tänkte jag, gulligt, rött till flickor och blått till pojkar - sen när jag tänkt tanken så tog jag genast bort den, tänkte göra tvärtom, alltså ge pojkar röda möss och flickor blå, men beställde svarta möss...punkt
Hemma säger jag ofta -"det här är en karl som har varit inblandad, om det är något som inte verkar genomtänkt eller osmart, eller om det är något genomtänkt så brukar jag säga - Här måste det vara en kvinna inblandad....det kan manju säga på kul så länge man inte har en son hemma på 15 år som är på väg att bli en man ....har slutat med att avlägga de dumma kommentarerna, kan ju inte idiotförklara män när jag snart har en själv och det är ju jag som ska ge han "rätt tänk"
Jag är uppvuxen med starka kvinnor, mamma, mormor, farmor, dagmamma, förstaklass-fröken - även en stark pappa, han kan städa bäst av alla, laga mat bäst av alla, gör sin egen lunch-låda och tar rätt på din egen smuts - så i hela mitt liv har jag alltid trott att jag varit jämställd med män, eller rättare sagt, jaghar aldrig känt mig "svagare" än en man - vi är människor. Nu så här i genus-tider så har jag blivit varse om min okunskap att jag är kvinna och ska då alltså vara mindre värd - tänk vilken uppfostran jag fått, en styrka som jag inte ens vetat om att jag haft. Jag är lika mycket värd som du, men jag älskar att diska, laga mat, städa -
står inte gärna med huvudet i motorhuven, vill inte byta däck på bilen, men har inget emot hårt arbete och är ej heller rädd för lite smuts.....
Iallafall så hoppas jag att jag givit mina barn samma känsla som jag har i en samling människor, oavsett om det är i skolan, på ett jobb eller whereever, att mina känner att deras värde är lika mycket värt oavsett om det är min dotter eller min son....mina barn skulle inte end veta om att det existerar ett "problem" med att det skulle vara skillnad på oss beroende om vi är kvinna eller man.....jag ficksitta och förklara en kväll för dem vad allt detta handlade om, jag sa att det fsaktiskt kan vara så att en kvinna får mindre betalt för att hon är kvinna även om hon gör samma jobb som en man - mina barn trodde inte det var sant, och skulle de bli chefer en dag så kommer det inte att finnas skillnad i lön om man utför samma arbete......
Jag är rädd att kvinnosakskvinnorna ( och jag vill inte ha skit för att jag säger kvinnosakskvinna, för ofta är det så, de bryr sig inte så mycket om männen, de är i underläge då och då de med, men då är det ingen som säger något) tar det här till en nivå som inte räddar tänket....människan har levt i 5 miljoner år, detta med kvinna/ man och arbete har funnits i två generationer...vi kommer att ändra på tänket, och det kommer ske naturlkigt
Hemma säger jag ofta -"det här är en karl som har varit inblandad, om det är något som inte verkar genomtänkt eller osmart, eller om det är något genomtänkt så brukar jag säga - Här måste det vara en kvinna inblandad....det kan manju säga på kul så länge man inte har en son hemma på 15 år som är på väg att bli en man ....har slutat med att avlägga de dumma kommentarerna, kan ju inte idiotförklara män när jag snart har en själv och det är ju jag som ska ge han "rätt tänk"
Jag är uppvuxen med starka kvinnor, mamma, mormor, farmor, dagmamma, förstaklass-fröken - även en stark pappa, han kan städa bäst av alla, laga mat bäst av alla, gör sin egen lunch-låda och tar rätt på din egen smuts - så i hela mitt liv har jag alltid trott att jag varit jämställd med män, eller rättare sagt, jaghar aldrig känt mig "svagare" än en man - vi är människor. Nu så här i genus-tider så har jag blivit varse om min okunskap att jag är kvinna och ska då alltså vara mindre värd - tänk vilken uppfostran jag fått, en styrka som jag inte ens vetat om att jag haft. Jag är lika mycket värd som du, men jag älskar att diska, laga mat, städa -
står inte gärna med huvudet i motorhuven, vill inte byta däck på bilen, men har inget emot hårt arbete och är ej heller rädd för lite smuts.....
Iallafall så hoppas jag att jag givit mina barn samma känsla som jag har i en samling människor, oavsett om det är i skolan, på ett jobb eller whereever, att mina känner att deras värde är lika mycket värt oavsett om det är min dotter eller min son....mina barn skulle inte end veta om att det existerar ett "problem" med att det skulle vara skillnad på oss beroende om vi är kvinna eller man.....jag ficksitta och förklara en kväll för dem vad allt detta handlade om, jag sa att det fsaktiskt kan vara så att en kvinna får mindre betalt för att hon är kvinna även om hon gör samma jobb som en man - mina barn trodde inte det var sant, och skulle de bli chefer en dag så kommer det inte att finnas skillnad i lön om man utför samma arbete......
Jag är rädd att kvinnosakskvinnorna ( och jag vill inte ha skit för att jag säger kvinnosakskvinna, för ofta är det så, de bryr sig inte så mycket om männen, de är i underläge då och då de med, men då är det ingen som säger något) tar det här till en nivå som inte räddar tänket....människan har levt i 5 miljoner år, detta med kvinna/ man och arbete har funnits i två generationer...vi kommer att ändra på tänket, och det kommer ske naturlkigt
