herearevi

Hej Klas!

Tack vare vår eminenta tjänst i Kristinehamns kommun att kunna lyssna på ljudböcker via internet så fick jag av en händelse "tag" i dig, har nu lyssnat typ 25 gånger på din "föreläsning" - men du är ju bara helt underbar, du talar och tänker som en alv skjuter iväg pilar från sin pilbåge...allt stämmer så in i h....e bra, är född 1970 så man känner igen sig i mycket, allt från barnen i Afrika till att inte våga le mot en annan människa för att man är rädd att inte få ett leende tillbaka...men so what som du säger.....är det det värsta som kan hända så är det ju verkligen inte farligt att våga våga - det var väl inte meningen då då? De som vet att jag älskar dina rappa sinnes-grejer tror att jag gillar dig för att jag gillar "Pölsa", Björn Starrin i Smala Sussie....men så är det inte....nu till något helt annat

Jag älskar förhållande och avslutade ett i november 2009, är nu på match.com för att hitta någon och det går ganska bra....jag vågade inte lägga ut bild på mig för att jag trodde massa saker på att jag skulle få en massa stalkers och äckel-gubbar efter sig som om jag vore ett stalker-material, efter att ha lyssnat på dig så har jag blivit modigare och lade ut bilder på mig självoch det har lönat sig, mod för dig är kanske inte mod för mig :-)...jag kan inte sluta att lyssna på dig, och det får varje människa jag träffar också veta, jag är som en liten korsfarare på pilgrimsfärd, men jag är allt annat än tyst. Det mest roliga är att jag har "din" bok "Varför växer gräset vol1" - och den har jag dragit anekdoter ur sedan 1998, typ "kanske det"-historien....som Sören Kiirkegaard sa -Man kan bara leva livet framlänges men förstå det baklänges.....det är ju först i backspegeln vi förstår om det har varit hjälpare eller stjälpare i ens liv......Lyssnade på Kay Pollack ur hans bok Våga välja glädje tror jag det var och han pratade just om den där "kanske-det-historien.......Men det mest absurda är att jag inte reflekterat att du är den författaren, jag skäms men så är det. När jag lyssnat på dig så är det så uppfriskande när du vågar dig på de där lite vågade orden, kåt, slapp, titta på yngre tjejer....kul att du ser på dig själv utifrån och inte tar dig "personligt" utan mer objektivt och även reflekterar varför du beter dig som du gör....ditt sätt att prata gör mig levande.....ja du är helt underbar att lyssna på, så fräscht och jag vill bara säga TACK med världens största bokstäver och att jag känner mig så vansinnigt rik över att ha "kommit över" dina karismatiska och jordnära ämnen om oss människor, för inte skiljer vi oss nog nämnvärt från varandra....
Tack från en wärmlandstös

Ja du skriver bra, och inte ser du illa ut, och sen får du inte degradera dig så där och ursäkta dig för hur du ser ut, det är inte "klädsamt" ;-), du vet om man går fort och ler mycket så märker ingen att man är ful….har någon sagt.

Och vad det gäller begrepp som ful och fin så är det ju egentligen bara ett mått på vad en betraktare tycker, det räcker med att en av tusen tycker man är fin och det kan ju vara just den där enda som är den rätta och då spelar det ju ingen roll om tusen andra tycker man är ”ful” . Tycker det är intressant det här med utseende, ett utseende kan ju också ändras beroende på hur en människa är och beter sig, en del som jag tyckt varit ”fula” har blivit fina pga av ett fint sätt och snygga har blivit osnygga för att de inte utstrålar något mer än ett utseende. Jag anser mig inte snygg, men jag försöker att gå rakryggad, försöker vara fin på insidan, ha ett trevligt sätt och försöker att le och skratta mycket, försöker att bemöta de flesta människor med ett öppet sinne, har humor, självdistans ( man får inte ta sig själv med för mycket allvar, det finns ju ca 6.8 miljarder andra människor att vända sig till) …Jag hade en vän som tonåring, han hette Urban och hade väldigt utstående öron, jag reagerade väldigt mycket på öronen, vi umgicks i ett par år, och det var en rolig och underbar människa, en dag kom han hem till mig och frågade om jag inte såg något på honom, -Nej, sa jag, då hade han opererat öronen oxh jag såg det inte ens då när han sa det….är det inte en helt underbar historia och den är sann dessutom, mina barn och andra har hört denna berättelse och jag berättar den gärna om och om igen  för att den är så ”talande” – i början ser man kanske både fina och fula saker på en människa , men de kan ändra sig beroende på hur en människa är och uppträder…..en gång sa en till mig att jag hade charmigt defekta tänder, jag tog det som en komplimang, men andra kanske hade blivit förnärmade – vi är olika vi människor och det är ju helt underbart i sig :-) men som sagt var någon stans i detta mail så är ju allt beroende på åtittaren och åhöraren.   Är jag rolig? Nej eller Ja, det beror ju också på de man har omkring sig – så med detta vill jag bara säga att det finns nog bara ett sätt, och det är att vara sig själv, fungerar det inte med andra människor så är det ju bara så och man ska nog inte tvinga sig på de människor som det inte klingar till med, oavsett om det är vänner, arbetskamrater eller livspartner…..

lyssnar just nu på AC/DC och jobbar, går på semester på fredag……

När en Vattuman och en Stenbock träffas så tenderar de att ta fram de bästa egenskaperna hos varandra. Stenbocken har en mer försiktig och rationell syn på livet medan Vattumannen är omättlig och har en idealistisk inställning till närmast allt. De kan tyckas vara varandras motsatster, men då de fått upp ögonen för varandra skapas ett orubbligt band mellan dem.

Det bästa med relationen är den orubbliga föreningen de skapar. Förhållandet kommer att bli inspirerande och erbjuda glädje för båda parter. Deras kärlek är en stor tillgång, inte bara för dem själva, utan även för alla kring dem.