herearevi

var ute och promenerade till cooop i det otroligt vackra vintervädret med petra, vi gick och pratade och tog lite kort. På vägen hem så var vi tvungna att gå förbi den fina statyn av Carl Naessar, det hade bildats istappar på den och solens strålar blixtrade in i de vassa isformationerna. Plötsligt när jag stod och tog kort på den så kommer en farbror fram från ingenstans, Petra började skrika Hallå, hon trodde det var en mentalpatient......men det kom fram att han skötte underhållet. Vi gick glada därifrån...hade köpt en nötfransyska som jag lagade med kärlek i flera timmar i ugnen på låg värme, den smakade inte gott och köttet var segt, skit också igen