herearevi

Efter en ganska hektisk och god vecka så längtade jag verkligen efter helgen. Jag såg fram emot ledighet med Jan, öl, Idol2008, Johan Palm LouLou och sömn. Vi kan väl säga som så att jag fick med några av de bitarna under helgen, men kanske inte som jag hade förväntat mig. Jag jobbade längre än vanligt idag, var tvungen att göra en del skrivarobjekt, så att skrivar-installationer går smidigare i framtiden. Bröt upp vid 17:30, funderade på om det fanns något vin att smutta på...det gjorde det...hos Jan. Åkte hem till mig, duschade och bytte till andra kläder, drack kaffe med Emma och Marina, sörplade två koppar och körde sedan iväg till Jan. Vi drog till krogen vid 20:00, började kolla på Idol2008 20:27, missade LouLou :-(, men jag fick se Johan Palm :-). Vi beställde mat, jag ändrade lite på det jag ville ha, ta bort bröd och lägg till sallad....nu har det hänt, det som inte får hända, jag har blivit en k-rring...hjääääääääälp, jag ville ju inte bli en sån där som ska va lite speciell, jag har alltid föraktat dem lite som ska vara lite annorlunda, kunden har alltid rätt...ja möjligtvis så länge de väljer de maträtter som finns på menyn, och ändra icke utan gå hellre till en annan restaurang, ja nu har jag blivit en "sån" iallafall, och tyvärr....min längtan efter att få en maträtt med tillbehör som JAG VILL HA, överrrider känslan av att ha blivit "en sån där". Men jag beställer öl iallafall, helt rigid har jag inte blivit...som vissa andra

Vi åt och drack, kollade som sagt var Idol2008, briefade Hans lite om programmet, vilka de var, vilka jag ville adoptera och vilka jag ville bli adopterad av, typ Anders Bagge och Laila....lite skumt och lite skämtsamt. Jag träffade Lena, en gammal vän från förr, har mycker roliga minnen av henne och hennes familj och blir alltid lika glad inuti när jag träffar henne. Vi betalade och gjorde rätt förr oss, träffade en gammal kompis från tonårstiden...Monika....hon skratatde och var glad, vi kramades och snabbpratade, hon sa mitt i alltihop, kommer du ihåg va sur din kille blev när vi badade i mitt badkar tillsammans och han fick inte vara med...jag kom faktiskt inte ihåg det..hmmmmm...men det lät som mig...som jag var förr. Nåväl, nu snart händer det som gör denna helg annorlunda, nämligen att Jan åker på njurstensanfall kl typ 0100, han går och vankar och har skitont, är på väg att svimma flera gånger, jag googlar efter smärtans karaktär och får direkt träff på njursten, läser högt för Jan som antagligen inte hör min gälla röst i o m att han har så ont, jag skriker att det är vanligt att man kräks, antagligen för att det gör så övermäktigt ont, strax därefter kräks Jan, då säger jag att det måste vara njursten, vi ringer en gång till till rådgivningen och nu sa de till oss att åka in till akuten, vilket vi också gjorde...till Karlskoga. Klockan 02.51 skrevs Jan in, fotfarande med helvetes-ont, vi hade en gullig sköterska som kom in då och då....Jan fick fyra sprutor mellan 03.10 - 05:30, de tre första hjälpte inte, men den fjärde sövde honom nästan, han skulle bli skjutsad till Kirurgavd 7, jag hängde med, ingen annan sa något annat så jag trodde det var så här det gick till. Kl typ 05.30 blir jag förpassad till det absolut mest opersonlia och omysiga rum som jag sett, Två bruna sky-läder-fåtöljer varav i den ena jag sov i fosterställning i en timme, i bakgrunden fanns ljudet av ett upphakat larm, som följdes av larm från patienter som inte var upphakade, det luktade urin blandat med desinfektionsvätskor, det var kallt där jag satt ensam ihopkrupen och den enda ljuskälla som träffade mina ögon var från en grön nödutgångsskylt

Jag vände mig fyra fem gånger under min tid som foster-sovningför att fördela trycket på min kropp...tack vare min kolhydratbantning så var det 5 kilo mindre som skulle trängas med min nuvarande kropp i fosterställning, jag undrade emellan varven hur det var med Jan, ingen kom och briefade mig om läget.Klockan 7 kommer en medpatient (inte till mig utan till Jan)och gav mig en gul sjukhusfilt, gud va snällt, good karma.....jag bestämde mig för att få tag i någon sköterska för att höra om Jans läge, jag hittade en och frågade omjag kunde gå in till honom, nej, det gick ingte för sig för de höll på "morgontoalett" ....bad karma och ord från 1800-talet...inte bra.Jag får fortfarande inte veta något om Jan, går och sätter mig i "Dantes inferno-rum", kollar om det finns någon Året runt-tidningsom jag inte läst,det finns ingen ...bad karma. En sköterska kommer emot mig, hon har med sig ett glas juice och en smörgås till mig, gud va gullig....good karma.....kolhydrater i massor men idag bryr jag mig inte, jag behöver dem, mina enda vänner på det här stället. Känner mig så ensam, men den känslan försvinner ganska snart för det dyker upp en frodig kvinna syster blabla-någonting. Hon säger så här...Här kan du inte bo, det förstår du va


Jag säger då att jag förstår det, hon trycker hetsigt en röd informationslapp i min hand, jag trodde för ett ögonblick att jag var inbjuden till någon julfest, så röd var lappen, men det var lite telefonnummer så att jag kunde nå Jan senare mellan 11-12...jag gick därifrån och visste fortfarande inte hur det var med Jan...och undrade också varför jag inte sa åt syster blabla att jag inte satt där fivilligt, fick jag välja så hade jag legat i en varm och go säng, varit på väg till min papppa för att äta en god frukost och lösa melodikryss, ístället har jag varit vaken hela natten, sovit i en obehaglig urin-fåtölj och lyssnat och luktat skit-intryck, inget denna natt/morgon har varit trevligt och hon menar på att "jag inte kan bo där", ungefär som att jag skulle vilja det. Kunde hon inte bara sagt att det kommer att ta många timmar och att det vore bättre om jag åkte hem eller till någon vän...gökboet i ny tappning, jag ville bli Randall McMurphy och ställt till det i hennes "morgon-toaletts-rutin" eller ännu bättre bli en Jeffrey Goines, Brad Pitts rollkaraktär i De tolv apornas armé....


men jag är gammal och trött nu, den gamla Åsa alltså den jag var för 10-15 år sedan hade kanske fixat till något galet ...men som sagt var, jag gick därifrån med ett förstående ansiktsuttryck Jag ringde Annica min käre ganle vän och frågade om jag fick komma till henne och det fick jag ju förståss. Hon hade satt på kaffe, och det var så underbart att få sätta sig på ett ställe som var allt annat än sjukhus, hos henne var det varmt, ombonat familjärt och gött, vi satt i köket och drack kaffe och pratade om lite allt möjligt, hon tyckte jag skulle lägga mig men jag sa att Nej, det tror jag inte, jag är inte trött längre och så har jag druckit en massa underbart kaffe, men hon insisterade klok som hon är att jag ändpå skulle lägga mig i Filips säng, jag gjorde det och somnade så skönt, väcktes vid 12 av Filip, han sa att maten var klar, vilken lördag det ändå blev....good karma. Jag visste fortfarande inte hur det var med Jan....satte mig till bords, Annica hade gjort egna hamburgare, de var underbara.....jag var tvungen att åka, skulle vara hos pappa på middag kl 13, Emma och Tommy och Jimmy och Angelica skulle vara där och Jan ...men han var ju på hospitalet fick hetsa från Annica. Fick tag i Jan, han hade röntgats nu, de hade hittat en lite sten som de var lite fundersamma på om den stenen kunde ha orsaka den smärta som Jan kännt


Nu med facit i handen så kom Jan hem på söndagen, jag tillbringade lördagkväll med Annica .och hennes gossebarn...good karma.., bestämde mig sent för att inte ligga över hos henne, ville hem och duscha och byta kläder.....och sova. Dagen efter våldgästade jag Mattias, jag fick inte komma hem till honom men vi åkte ner till hans jobb, där drack vi kaffe och åt morötter,och pratade...good karma...sen ringde då Jan och var klar för hemresa....det var den helgen....annorlunda den blev, bra på alla sätt den blev, synd för Jan bara.....